Istället fick jag heja på brorsan. Jag har ju i livsuppgift att försöka hålla honom i trim, vilket jag för det mesta lyckas väldigt dåligt med eftersom han stretar emot så förbenat. Hur som helst. Jag hade en plan och tänkte att om han får ett år på sig att träna upp sig så borde han klara varvet. Han hade uttryckligen sagt att han ville genomföra en halvmara efter att ha hejat fram mig på Stockholms halvmara i sept -07. Därför anmälde jag både honom och mig till Göteborgsvarvet redan i juni -08. 12 månader to go.
Samtidigt som jag körde på med min träning skickade jag med jämna mellanrum käcka sms med budskapet att det nu vore dags för honom att komma igång. Varje gång vi sågs tjatade jag på honom. Jag ringde uppmanande samtal. Jag använde min sockersötaste röst, jag lockade och pockade, ja, jag vill nog påstå att jag försökte med allt men han hade så många ursäkter att inte ta sig ur sin comfort-zone-soffa.
Under våren började han i alla fall promenera mycket. Och snabbt. Veckorna innan loppet tände han till på riktigt. Han hade fjärilar i magen när vi hämtade ut startlappen på fredagen dagen innan D-dagen men fortfarande på lördag förmiddag var han osäker på om han skulle kunna ta sig runt. Vi tog oss till Slottsskogsvallen i god tid och pick-nickade inne på stadion där vi såg eliten gå i mål. Nånstans där satte tävlingsnerverna igång och brorsan gick iväg till sin startgrupp.
Han såg rätt stark ut där han joggade iväg i starten. Men det höll bara i en km. Här fick han betala priset för att inte ha tränat ett enda löpsteg innan loppet. I huvet fort bara negativa tankar runt, såna som: HUR ska jag komma runt, är jag klok i skallen, vad håller jag på med, jag måste kliva av osv.
Men så stod där en liten göteborgare utmed kanten och ropade på bredaste göteborska: Du kan la inte lägga av rrreeedan nuuu! Du e la kass!
Det där retade gallfeber på brorsan och nånstans ifrån plockade han upp en urkraft. Han bestämde sig för att promenera runt istället för att försöka springa. Jag var ju hejaklack och åkte runt utmed banan och blev lika glad varje gång jag såg honom. Han kom i mål på 3 timmar och 15 minuter. Gåshud! Jag är fortfarande en mycket stolt lillasyster.
Den 1 juni öppnar de anmälningarna för nästa år. Då ska han få visa vad han går för. Man eller mus brorsan?
Målgångstest
Pick-nick är trevligt, men måste man springa?
Det går bra nu
Ända hem! 6 km kvar
En vinnare!
Veckans träning v 20
Cykel 3x2 mil = 6 mil
Motionscykel 2x2,6 mil= 5,2 mil
Body pump= 1 timme
(Vattenlöpning=1 timme)
Träningstid 6 timmar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar