söndag 28 april 2013

Morgon i Stockholm

Jag har verkligen kommit att gilla morgonlöpning. Nu är jag ju i och för sig morgonpigg och kan sticka iväg med rätt kort startsträcka. Värre vore det för två andra i familjen som är sjukt morgontrötta.

Jag ser det hela framför mig, om de nu hade varit löpare. Komma uppstapplandes ur sängen, slänga en kopp kaffe i strupen och sen försöka få på sig kläderna i rätt ordning. Vilket inte går bra utan de kliver ut genom dörren med strumpan på huvet och mössan på foten. Stannar upp på förstubron och funderar på vad det nu var de skulle göra. Hoppar in i bilen och kör ett varv runt kvarteret, kliver in genom ytterdörren igen, ser sig i hallspegeln och undrar varför de har en strumpa på huvet och går och lägger sig igen.

(jag å min sida ör sjukt kvällstrött och får äta upp allt när vi kommer till den spännande filmen som ska ses på kvälkskvisten. Likt Sir Väs i sin lilla vagga i Robin Hood gosar jag ner mig i soffan och somnar inom två minuter. Maken har slutat försöka väcka mig och han berättar aldrig vad som hände i filmen, vem mördaren var eller om de fick varandra på slutet.)

Nåväl, jag kom ut redan vid åttasnåret imorse och hade långpass på schemat. Eget beröm luktar illa som vi säger här i Jante-land, men jag måste säga att löpningen känns väldigt stabil för tillfället. Förlängde tvåmilarundan till 23 km och morsade glatt på Sthlm-marathongänget som jag mötte på en av broarna. Vid Preem-macken hade ankorna kurat ihop sig och tagit bästa solplatsen och borta vid båtklubben vid Kungsholms strand var det båtiläggning.

Nu stundar upptrappning på nytt, formen ska toppas och jag tänker mig lite extra-allt träning några veckor framöver. Jobblediga dagar kommer väl till pass nu.



torsdag 25 april 2013

EXtreme Running

I tisdags sprang jag EXtreme Running i Ursvik. Favorittävlingen som går längs 15-km-spåret. Där man startar närhelst det passar mellan 17-18.30, där man får sig en nummerlapp som funktionären blippar av när man ger sig iväg och sen igen när man kommit i mål, och där det finns två vätskestationer vid 5 och 10 km. SIK har helt suveräna funktionärer som gör den här tävlingen möjlig. Mer information om tävlingen hittar du här: EXtreme Running.

Kusin vitamin var på besök igen och jag drog med henne ut i spåret. Vi hade båda minussömn från natten innan och hade mest en förhoppning om att få oss en behaglig runda ute i skog och mark. Det där med tävling och tempo var underordnat. Släkten skulle återigen avhandlas och faktum är att vi pratade oss igenom nästan hela loppet. Ulrika hade inga som helst problem med uppförsbackarna utan snackade på som om vi sprang på plan mark. De gånger jag själv höll låda innan en backe anhöll jag om tystnad vid foten av backen och fortsatte sedan meningen när vi kommit upp. Vi stannade också och pratade lite med funktionärerna som servade med dricka. Känner att man måste göra det, det blir ju för tråkigt för dem att bara stå där annars och se löparna svischa förbi.

Spåret bjöd på rejäl geggamojja som vi i början värjde oss för och vi gjorde en omväg ut i terrängen för att hålla oss torra om fötterna men efter några gånger var det bara att ge sig hän och springa rakt igenom. Det svalkade skönt när vattnet sipprade in genom tyget. Asch, det var inte så farligt ändå, vi ramlade i alla fall inte i sörjan och dojjorna gick lätt att spola rena med trädgårdsslangen efteråt.

Exakt i 100 minuter höll vi på, vilket torde vara personsämsta, men vem bryr sig när man har trevligt sällskap, vädret liknar vår och fåglarna sjunger för en i skogen? Den 14 maj körs EXtremen igen.

måndag 22 april 2013

Nästa - Stadion

Fredagens 15-km-runda på morgonkvisten avslutades i närheten av Stadion.

Den mentala förberedelsen fortgår och det är inte bara på löprundorna jag påminns om målet utan det finns allerstädes närvarande även när jag för en gångs skull väljer att åka pendeltåg eller tunnelbana.

På sätestyget finns en liten bild av Stadion. Undrar om det är någon förutom Sthlm-mararhonlöpare och DIFare som bryr sig? Alltså, vilka skulle det vara? De som gick på Foo fighters i somras eller möjligen på DN-galan?

Hur som helst, för mig är Stadion lika med målgång i Sthlm marathon och det är 41 dagar kvar nu.....





söndag 14 april 2013

I skuggan av Kaknäs

Träningen löper vidare. (Hehe, kul ordvits.) Efter påskens träningsläger kom belöningen i form av en starkare kropp som ett litet brev på posten och det har känts väldigt lätt att springa de sista dagarna. Äntligen har jag tagit mig upp till nästa träningsplatå och idag t ex sprang jag två mil utan större besvär vilket också var målet för den här träningsperioden. Det känns så himla tillfredsställande när planen funkar.

Jag hade ju tänkt kliva in i ett träningsprogram men så blev det nu inte utan jag kör på efter eget huvud istället. Fem-sex mil i veckan ska springas i några veckor framöver.

I tisdags morse jobbade jag vidare med min fobi/akilleshäl under Stockholm marathon - sträckan runt Kaknästornet. Smått manisk tänker jag att jag ska mosa sönder den där fobin totalt innan den 1 juni och kommer förlägga så många pass som möjligt runt den där förbaskade midsommarstången. Sträckan mellan 21-28 km på maran är den tråkigaste tycker jag, då handlar det bara om transport och att lägga km till km, samtidigt som det är en evighet kvar till målet. Kroppen börjar ta stryk och psyket bara måste vara starkt, för just här står slaget om sluttiden. I år tänker jag vinna det.

En annan grej som hände i veckan var att staden sopade rent på cykelvägarna. Det är stort. Det viskar om att våren är här. Äntligen!

I skuggan av Kaknästornet