måndag 30 april 2012

Gott och blandat

Mitt möte med älgen i skogen igår känns lite fjuttigt i jämförelse med vad deltagarna på Tour d´Afrique är med om. Jag säger bara det, en dag vill jag med... Nu har de bara ca 2 veckor kvar av sin cykling från Kairo till Kapstaden. Carla som är en av deltagarna skriver målande på sin blogg om hur det är att cykla i Botswana och se alla elefanter. Läs här om du är nyfiken.: CarlabikesAfrika

Dags att titta i godispåsen. Vad väntar i veckan?
Måndag: 10 km distans
Tisdag: 16 km intervall, 4x3km med 3 minuters vila (rena semestern att få vila en stund mellan intervallerna, hehe)
Torsdag: 8 km distans
Lördag: 32 km, sista 10 km i tävlingsfart 5:42/km

Frågor på det?

Jag ligger ju hjälplöst efter en dag i schemat hela tiden, samtidigt som schemats tisdagsintervall passar väldigt bra att köra just imorgon tisdag istället för på onsdag. Får se hur jag kan passa in dagens distanspass som inte blev löpt idag och ta det någon annan dag istället. Just distanspassen känns inte helt nödvändiga att köra faktiskt. Förra veckan bytte jag ut ett sånt pass mot några cyklingar till/från jobbet istället.

Lördagens jätte-långa-lång-pass däremot får jag en lätt svett-känsla av. Himlarns vad långt alltså. Det lär ta upp emot 5 timmar innan jag är uppvärmd, färdigsprungen, utstretchad, duschad och klar. Får gå upp i ottan för att hinna med det för sen måste jag samla ihop mig och åka till Arlanda för att hinna med flyget till Turkiet. Det blir en veckas semester med goda chanser på löpning utan mössa och långkallingar. Helt galet alltså, jag upprepar: ingen mössa, inga långkallingar.

Men imorrn alltså, 16 km intervaller. Om du vill läsa en riktigt bra redogörelse för hur det känns att springa intervaller, läs Sirpas inlägg här: Sirpa springer igen

Vintern rasat......


söndag 29 april 2012

Första tröskelpasset

Jag har ju glömt att berätta... tidningen Runners World efterlyste läsarnas bästa Göteborgsvarvet-historia och jag skickade in berättelsen om min brorsas kämparinsats som jag skrivit här på bloggen tidigare. De valde att publicera den och det är jag jätte-jätteglad för. Inte varje dag man har 102000 läsare, hehe. Om du inte har tillgång till tidningen kan du läsa historien här:
En rolig göteborgshistoria

Som tack för hjälpen fick jag en snygg röd, supertunn, superskön löparjacka som jag invigde idag på tröskelpasset. Likt professor Baltazar funderade och funderade jag över hur jag skulle lägga upp springslingan. Det var 3+3+3+3+2 km som skulle avverkas i lite olika hastigheter. Jag har ingen smidig Garmin med GPS där man lätt kan se hur långt man sprungit, utan kör på gammelvis och mäter upp sträckorna på jogg.se. I och för sig har jag en app i telefonen med GPS, men den är klumpigt att springa med den i handen hela tiden och den är inte helt tillförlitlig när det gäller kilometerangivelsen heller. Ibland upphör teckningen och då tappar den bort sig.

I alla fall, till slut hade jag fått till bästa sträckan och istället för att springa en lång runda och försöka passa in 3-km-startpunkterna på den, sprang jag först 3 km åt ena hållet, i lugnt tempo. Vände sen och sprang hem igen, nu i ett snabbare tempo. Därefter sprang jag 3 km åt andra hållet, i lugnt tempo, för att sedan springa tillbaka hem i snabbtempo. Tycker jag var rätt smart där, det blev enkelt att avverka de olika distanserna och farterna. Avslutade med en 2,5 km runda i skogen. Där stötte jag ihop med en älg. Glad att det inte var ett vildsvin.

Hur det går för brorsan nuförtiden? Nja, jag vågar inte hoppas för mycket, han är fortfarande för trind om magen och rör på sig alldeles för lite. Men han säger att han ska ägna maj åt att motionera. Som uppmuntran får han poäng av mig för varje genomförd motionstimme. 4 poäng för simning, 5 poäng för promenad och 10 poäng för motionscykling. 100 poäng ger en överraskning. Vad det blir funderar jag vidare på en stund. Likt professor Baltazar.

När bror sprang Göteborgsvarvet

onsdag 25 april 2012

Har jag sagt det?

När du bestämt dig!
Lättas reklam-pay-off är klockren.

När jag har bestämt mig då borde saken vara biff! Enklare blir det inte. Färdigsnackat. Jag har bestämt mig och då blir det så.

Men det där med att bestämma sig är ack så bedrägligt. Vem har inte bestämt sig för att, låt oss säga, sluta äta kakor? Särskilt med det lilla tillägget, jag börjar på måndag. Och så tar man en kaka till under lördagsfikat, för man ska ju ändå sluta på måndag. Kanske gör man som man sagt och avstår kakor under en tid, men rätt vad det är, någon vecka senare, så sitter man där likt förbaskat med en kaka i handen. Just då är man väldigt långt från sin egen övertygelse om att man har bestämt sig.

Självfallet finns det många både stora och små saker som blir gjorda eftersom man bestämt sig (tack och lov), man kommer in på utbildningar, man flyttar hemifrån, en del lyckas sluta röka, andra börjar motionera. Men jag vill ändå påstå att det där med att bestämma sig och sen genomföra det man bestämt sig för inte är en enkel match.

Den mentala uppladdningen inför maran har startat. Jag märker att jag gärna tänker på loppet. I mitt huvud går jag igenom bansträckningen, funderar över om jag ska följa en startgrupp den här gången eller ej. Jag har tittat igenom mina egna filmer från alla fyra tidigare maror och tänker att det verkligen vände på Åland. Hur kommer det gå den här gången?

Filmerna hittar du här (och de är väldigt pinsamma, särskilt vid målgångarna):
Stockholm 2010
Åland 2010
Stockholm 2011
Åland 2011

Det är väldigt lätt hänt i det här stadiet att börja bestämma en massa saker t ex hur jag ska äta, dricka, träna, sova etc, etc. Men det tänker jag strunta i. Det enda jag bestämt mig för är att genomföra träningspassen, ett efter ett. Sen får resten ge sig.

måndag 23 april 2012

Lucköppning, lucka 3

Gluttar man bakom träningsluckan v 3 så hittar vi följande pass:
Månd 8 km distans, behaglig fart
Onsd 9 km, intervall, 4x100 m därefter 5x5 min i 5:10-fart (rätt svettigt alltså)
Fred 8 km distans, behaglig fart
Lörd 14 km tröskel, 1-3 km lugn jogg – 4-6km i tröskelfart (5:30 - 5:50 min/km) – 7-9 km lugn distansfart - 10-12 km snabbdistans (5:10 - 5:30 min/km) 13-14 km riktigt långsam löpning (det där upplägget är ju omöjligt att komma ihåg, får skriva ner det på en lapp och kolla medan jag springer)

Verkar bli en lätt vecka det här och det passar perfekt. Långpasslöpningen funkar bra upp till 20 km, men sen börjar det knorras både här och där. Så idag är jag lite mör, inte mör som i träningsvärk utan som i trött i kroppen/sömnig. Därför stuvar jag om lite i programmet och vilar idag. De där 8 km i behagligt tempo kör jag imorgon istället.




söndag 22 april 2012

24 km i bilder

En gråare dag får man leta efter. 25 km på schemat blev 24 km till slut. Rätt stark i början, två drickapauser vid 7 km resp 15 km. Fartökning mellan 15-20 (mycket nöjd med mig själv där!) och sen dog jag en smula. De sista 4 km gick på vilja.

Välkommen till Bromma

Golfsäsongen har dragit igång

Tranebergsbron

Gångbron vid Fredhäll

Stockholm ska ses från Söder


Pampas


Ett skepp kommer lastat


Sammanbiten Lotta 24 km senare

torsdag 19 april 2012

Handbroms i

Enligt schemat skulle jag ha löpt den där 14-km-intervallen i tisdags men det blev ju inte gjort. Så då skulle jag ha gjort det igår, men det blev inte gjort. Började bli en aning stressad med tanke på att det ska in ytterligare pass i veckan. Dagens dag bjöd på en finfin logistik-kullerbytta eftersom lunchdate och möte i skolan på kvällen stod på programmet. Den enda tid som fanns att tillgå blev alltså morgonkvisten.

Med ringa planering måste jag få med mig kläder till jobbet på nåt vis. Jag har fobi mot att springa med ryggsäck och äger inte heller någon som mot förmodan skulle funka. Det blev till att ta till pås-tricket. Jag valde kläder med omsorg för att få så liten packning som möjligt och la ner tunn kjol, blus och underkläder i en 3 liters fryspåse som jag stoppade ner innanför linningen där bak.

Det kändes trögt från början och jag missmodade. Handbroms i om du förstår vad jag menar. Så långt och i så kravfyllt tempo. Genomförde i alla fall de 4x80 metrarna med rak rygg och i god fart. Sen väntade två gånger fem km i duktigt tempo, 5:30/km. O je. Går ju aldrig med den här trötta kroppen. Och se -inte gick det heller. Jag tog alla chanser att stanna till och hämta andan. Påsen gled ner i byxorna så jag fick stanna och fiska upp den, sprang vidare med den i handen. Telefonen ringde och jag stannade till för att svara. Jag provade igen att stoppa ner klädpåsen men den gled återigen ner så jag stannade och tog upp den. Längre inåt stan stannade jag för rödljus men till sist, med några ynka km kvar så tänkte jag att "Nu får jag ta mig sjutton sluta tramsa, bit ihop bruden".

Krämade på med George Michaels Freek i lurarna och fokuserade totalt på löpsteg och hållning. När låten var slut stannade jag en kort stund och sen körde jag repeat på det. Därefter gav jag upp och lufsade sista km fram till jobbet.

Nåväl, ett pass med handbromsen i är också ett pass, även om det hade varit att föredra att utan.

Det var i alla fall vackert

tisdag 17 april 2012

No more Happy Måndag

Är nu inne på andra veckan i träningsschemat och följande ska löpas fram till söndag:
Måndag - 10 km behaglig fart, 20 minuters rygg och magträning
Tisdag - 14 km intervall inkl 4x80 m, 2x5km i tävlingsfart med 5 min vila, 2 km upp-och nedjogg
Torsdag - 6 km intervall, 4x(90s-60s-30s), vila, 60s-45s-30s, 2 km upp- och nedjogg
Lördag - 25 km långpass, behagligt tempo i början, tröskelfart i 5 km mellan 15-20 km

Borde vara enkelt att följa, men jag verkar ha lite svårt för att rätta in mig i ledet, så istället för 10 km behaglig löpning körde jag igår Happy Måndag: dvs cykel ToR jobbet med en extra runda runt Riddarfjärden på morgonen + core och dans på kvällen. Det gjorde både kroppen och knoppen glad men idag är det inte läge att köra 14 km intervall. Får stuva om lite i schemat och köra det imorgon istället.

Även om jag inte följt schemat till punkt och pricka så känns det jättebra att ha ett sånt. Slippa fundera så mycket själv över hur jag ska träna och istället låta någon annan som vet bättre bestämma. Det ska bli spännande och se vad det ger för effekt så småningom.

Jag har dock lite svårt att få en helhetsbild över hur veckorna kommer utveckla sig. Det är svårt att memorera in de olika passen längre än en vecka framöver, det är knappt jag klarar det ens. Tittar jag snabbt på de nästkommande veckorna ser de förvillande lika ut, men det är rätt stor skillnad mellan dem när jag väl är framme vid passet. Först då förstår jag vidden av upplägget. Risken är att jag tar för lätt på schemat och kör på med de vanliga passen också när jag egentligen behöver vila för att orka med springschemat.

OK, det här är en testperiod och jag lär mig sakta men säkert. Nästa måndag blir det ingen Happy Måndag.

lördag 14 april 2012

Två mil i bilder





Hejsan hoppsan



Grått



Sjöglimt



Vändplan



Fikapaus



Ulliga, gulliga, nyfikna får













Hjälpen är nära, fast åt fel håll




2 km kvar


Örn, eller kanske en kråka



Glad brud hemma igen

fredag 13 april 2012

Problem med hälsenan? Här får du tipsen som gör dig bra igen

I förra veckan träffade jag min kusin, det var alldeles för länge sen sist. Hon springer också långt och mycket och vi snackade en hel del löpning, bl a New York marathon (som vi kanske, kanske kommer anmäla oss till 2014), springa Pilgrimsleden (som vi tänkt på båda två, men saknat någon att göra det med, tills nu alltså), springa hela Algarvekusten (som hon gjorde förra året) och annat kul. Eftersom hon hade drabbats av hälseneproblem diskuterade vi det också en lång stund. Maken tröttnade där ungefär och lämnade rummet....

Hälseneinflammation är en lika mystisk som irriterande åkomma. Det gör ont, man haltar lite och tänker "ska det aldrig gå över?". Men trots ontet snör man på sig dojjorna och ger sig ut på en löprunda och så uppstår det märkliga fenomenet att smärtan försvinner efter 5 minuters jogg. Livet leker igen och man blir så glad att man passar på att springa lite längre än planerat. En stund efter träningspasset gör det så ont att man knappt kan gå. Särskilt om man suttit still en stund. När arbetskamraterna dagen efter frågar varför man haltar förnekar man det totalt och mumlar nåt om skavsår och nya strumpor.

Det mystiska med det hela är också att det inte blir bättre av att vila och inte heller mycket sämre av att springa vidare. Och när man springer gör det som sagt inte ont, så varför inte springa lite till?

Den enda vedertagna hjälpen man kan läsa sig till via nätet eller råd som man får om man uppsöker en idrottsläkare är att ställa sig på ett trappsteg och göra tåhävningar. Detta ska man göra i tid och otid i minst 1000 år och det är jättetråkigt. Inte upplever man att det blir nåt bättre av det heller och eftersom ens uthållighet är lika med noll blir man aldrig fri från inflammationen.

Nåväl, jag har haft problem med hälsenan och har det fortfarande till och från, men jag har hittat några behandlingar som hjälper mig att bli bra igen och därför delar jag här med mig av mina absolut bästa husmorstips:

1. Allt handlar om blodgenomströmning, i vad och i häl, samt stretch av desamma.

2. Vid "in-i-jävulbergs"-ont, t ex dagen efter ett långlopp, ta dig ut på en promenad i skogen. Kliv över stock och sten och använd vrister och häl så mycket det går. Om du hade 100% ont när du gick ut, så kommer det har reducerats till 50% ont när du kommer hem.

3. Gärna varje morgon och kväll, men definitivt innan du ger dig ut på en löptur, stoppa ner foten i antingen en hink med riktigt varmt vatten, eller som jag brukar göra, i handfatet. Vattnet ska vara så varmt att du nästan skållar dig. Se till att vattnet täcker hela hälen. Värm foten nån minut. (en del säger att man ska kyla inflammationer men jag gillar inte kyla)

4. Gör proceduren ovan strax innan du ska lägga dig. Sätt dig sen på sängkanten och massera igenom hela foten en stund. Själv använder jag med fördel Ormsalva (är inte sponsrad får jag väl tillägga) för att öka på blodcirkulationen och att den ska bestå lite längre tack vare linimentet. Därefter drar jag på mig en tjock knästrumpa för att hålla värmen ordentligt natten igenom.

5. Problemet sitter som vanligt inte bara där det gör ont, alltså i hälen, utan om du trycker med fingrarna utmed vaden hittar du snart en punkt ungefär på mitten som ömmar etter värre. Det är här hälsenan har sitt fäste så se till att massera det här stället ordentligt också. Vaden är svår att massera med fingrarna, man måste vara riktigt stark i nyporna för att tränga igenom alla muskler och senor, dessutom vill vaden spänna sig hela tiden. Mitt tips är att ta hjälp av andra benets fot, helst hälen, så lägg dig ner på sidan och tryck med hälen mot vaden. Jobba särskilt länge över det ställe där det gör som mest ont. På med knästrumpa sen för att hålla värmen.

6. Stretching är jättebra, gör detta till en vana innan du börjar springa (efter att du värmt upp foten i handfatet alltså). Särskilt bra är det att stå långt ut på ett trappsteg så att man kan sjunka långt ner med hälen. Ett annat synnerligen effektivt sätt att stretcha ut hälen är att leta upp en brant skidbacke och springa uppför den. Hälen sträcks då ut och det blir en extra skjuts i stretchningen vid varje frånskjut.

7. Hoppa studsmatta ger tre bra effekter; det löser upp knutarna i vaden, man stärker vristen och stretchar ut hälen.

8. Besök en osteopat. Kiropraktorer, naprapater och sjukgymnaster i all ära, men osteopater is the shit.

Det var mina tips. Testa och återkoppla gärna så jag får reda på om det funkar för fler än mig. Lycka till!

tisdag 10 april 2012

Nu börjar det!!

Idag är första dagen på resten av mitt liv...

Hela påskhelgen har gått i ett behagligt ledighetstempo. Inte ett löpsteg har tagits, inget pedaltrampande och knappt något promenerande heller. Jag tröttnade totalt på vädret och kylan och sköt upp allt vad träning hette.

Istället nåddes nya höjder vad gäller mat/vin/godis/kak-intaget. Herregud alltså, jag blir så jävla trött på mig själv ibland. Varför detta frosseri så fort en längre ledighet infinner sig? Det är ju patetiskt. Det börjar redan vid frukost då jag stoppar i mig dubbelt så mycket mot en vanlig vardag, sen så har vi förmiddagsfikat med liten kaka och så lunchen, rester eller varmkorv. Snart är det dags för eftermiddagsfikat och framåt femsnåret plockas tapas och Cava fram. Någon timme senare står middagen på bordet.

Javisst ja, jag glömde ju chipsen också. Som en värsta chips-junkie såg jag mig själv stå där igår strax innan vi skulle åka hem från landet, med handen långt ner i den överblivna chipspåsen och innan jag fick ner påsen i soporna mofflade jag i mig så mycket jag bara kunde. Jag lovar, hade någon försökt slita påsen ur händerna på mig hade jag dödat personen (galen javisst!). Ingen vågade sig heller i närheten! När sen det hela toppades med en Calzone framåt kvällskvisten, var det föga förvånande att vågen sa till om nya vanor imorse.

Nå, jag var inte särskilt svårövertalad och idag tog jag det första steget i den nygamla satsningen marathon under fyra timmar.

För första gången någonsin tänkte jag följa ett träningsprogram och idag löd det 10 km lätt jogg. Imorgon blir det 8 km intervaller, på fredag 8 km jogg och på lördag 14 km. Jag hittade programmet på jogg.se och det är anpassat efter nästa marathon som jag bestämt mig för att köra.

Tyvärr kommer jag springa loppet inkognito eftersom jag 1. inte är anmäld, 2. inte får överta någon annans startplats. Men startplats räknar jag kallt med att kunna köpa på Blocket och jag kan väl säga så mycket som att det är ett lopp i början av juni i en stad väldigt nära mig.

torsdag 5 april 2012

På väg att bli en tjälknöl?

Det finns en väldig massa bra saker som har kommit till genom glömska, olyckshändelser eller misslyckade experiment. Tjälknölen är bara ett exempel.

Nu inne på fjärde långpromenaden till jobbet märker jag att det som till en början var tänkt som ett substitut för löpning i väntan på att jag skulle bli fullt frisk efter förkylningen har utvecklats till ett fullfjädrat begär. Det är ju så bra att gå!!

Sträckan mellan hem och jobb tar en timme och 45 minuter och efter de två första gångerna fick jag lite träningsvärk, men den här veckan har jag inte känt av nåt sånt. Däremot händer det saker inombords. På nåt vis får långpromenaderna till en långtidseffekt på förbränningen och sakta försvinner småskavanker jag haft efter Vasaloppet. Sen så är promenerandet så bra för tankarna. Det enda kruxet är att det kräver mer tid men genom att ta tillvara de gånger i veckan som logistik-schemat kraschat och jag varken kommer åt cykeln, löparutrustningen eller fräscha kläder att byta om till så passar det här utmärkt. Tur man är morgonpigg för jag måste gå hemifrån senast 6.45 för att hinna fram i tid.

Det enda är väl att jag inte direkt blir en bättre marathonlöperska. Det hade förmodligen varit bättre om jag hade sprungit i 1:45 istället...

Fast helt säkert är det inte. Eller så blir det något helt annat av det till slut. Nåt helt oväntat. Som det gick för den där steken som blev en tjälknöl istället.

tisdag 3 april 2012

Kunde ha varit ett hästhuvud

Vaknade med ett skri i morse då jag hittade en död liten mus vid mina ben i sängen. Under täcket. Det tog en stund innan jag fattade vad det var, trodde först att jag glömt ta av mig strumpan på nåt vis och att den hade åkt av på natten. Man är ju inte särskilt smart där precis när man vaknat. Fick inte alls ihop det.

Men sen så förstod jag ju att det var katten som velat ge mig en liten present så här till påsk. Han ville väl att matmor skulle få riktigt kraftkäk för att orka springa långt. Sicken duktig kisse! Nu kommer det gå mycket, mycket bättre. Tack så mycket.

På torsdag åker vi till Blåkulla han och jag.

Mums fillibabba