Pukor och trumpeter! Nytt personbästa!
Den nya marathontiden lyder på 4:19:07.
7:26 snabbare än förra året och 7:23 snabbare än på Stockholm marathon. Lycka!
Här följer lite statistik (mellantiderna klockades av mig själv=inte helt exakta):
Första milen passerades på 54 minuter
Andra milen på 1,53
Halvmaran på 1,58
Tredje milen på 2.59
Fjärde milen på 4,05
De sista två km på 4,19
Första milen löptes i 5,24-tempo, andra på 5,54. Den tredje och fjärde milen löpte jag i exakt samma hastighet, 6,36/km. I genomsnitt gick det i 6,08-tempo. Stockholmsmaran gick i 6,22-tempo.
Den ena uppgiften för dagen var att jag inte skulle gå, utan istället lyckas med att hålla mig springandes hela loppet (förutom vid vätskestationerna) och det klarade jag nästan, nästan, nästan. Gick bara max en minut vid två tillfällen samt maskade något vid de sista vätskestationerna.
Den andra uppgiften var att inte låta de negativa tankarna ta över utan istället hålla humöret uppe. Det gick väl sådär. Från två mil ungefär, gick det väldigt mycket upp och ner. Inom loppet av 10-12 minuter gick jag igenom hela berg-och-dal-banan från "Ååå vad det flyter på bra" till "Helt sjukt vad jobbigt det här är" och så höll det på resten av loppet.
I övrigt var det väldigt likt förra årets Ålandstripp, samma överfart med smörgåsbord på båten, samma sällskap/hejjaklack, nästan samma väder fast inte lika kallt och samma placering i min startgrupp; 3a (av typ tre startande, men ändå). Och i år fick jag med mig pokalen hem också. Det var ju extra roligt att få. Egentligen tycker jag nog att alla borde få en pokal då och då. Det är en riktigt härlig ego-boost.
måndag 31 oktober 2011
lördag 29 oktober 2011
FAQ Åland marathon 2011
Hur känns det?
Bra. Jättebra. Superkanonbra.
Wow, du verkar laddad?
Mmm. Eller tvärtom. Sanningen är väl att det inte känns så mycket, rätt så främmande faktiskt att vi redan är framme vid slutet av oktober. Tror jag missade några veckor där.
Men det är rätt så spännande. Har glömt hur det är att springa mara, så just för tillfället känns allt positivt. Lite spänd. Nyfiken på hur det ska gå. Det kommer gå bra såklart.
Några skador?
Nej. Och jag har inte varit förkyld heller (peppar, peppar) som så många andra i min närhet. Nä, allt känns faktiskt bra.
Hur lägger du upp loppet?
Starten går ju rätt så tidigt, redan vid halv-9 på söndagmorgon. Tur jag är morgonpigg. Tänker bara rulla på så långt det håller. Vi springer en halvmara ut till en vändpunkt och så tillbaka samma väg igen. På hemvägen lär det vara motvind, 11 sekundmeter står det på klart.se. Förra året hade vi en svag, nedkylande, blöt motvind på hemvägen, men på söndag blir det nog inte lika kallt och blött. Bara blåsigt. Får säga som Nalle Puh när han går runt till sina kompisar en stormig dag: "trevlig blåsdag".
Klädsel?
Jag springer i gamla beprövade skor, strumpor och övriga kläder. De senaste passen har jag haft en för varm jacka på mig som jag stört mig på. Det blir lager på lager och en tunn jacka överst.
Något mer?
Ja, jag tänker packa hela fickorna fulla av gel (en mycket sötsliskig sörja i små, små förpackningar). De är mina nya kompisar.
Och vad siktar du på för mål?
Hmm. Om du bara visste hur gärna jag skulle vilja komma under 4 timmar, men det känns fullständigt orimligt. Slår jag personligt rekord blir jag mer än nöjd, dvs 4:26:29, fast ännu gladare blir jag om jag lyckas med 4:15.
Lycka till!
Tack!!
Bra. Jättebra. Superkanonbra.
Wow, du verkar laddad?
Mmm. Eller tvärtom. Sanningen är väl att det inte känns så mycket, rätt så främmande faktiskt att vi redan är framme vid slutet av oktober. Tror jag missade några veckor där.
Men det är rätt så spännande. Har glömt hur det är att springa mara, så just för tillfället känns allt positivt. Lite spänd. Nyfiken på hur det ska gå. Det kommer gå bra såklart.
Några skador?
Nej. Och jag har inte varit förkyld heller (peppar, peppar) som så många andra i min närhet. Nä, allt känns faktiskt bra.
Hur lägger du upp loppet?
Starten går ju rätt så tidigt, redan vid halv-9 på söndagmorgon. Tur jag är morgonpigg. Tänker bara rulla på så långt det håller. Vi springer en halvmara ut till en vändpunkt och så tillbaka samma väg igen. På hemvägen lär det vara motvind, 11 sekundmeter står det på klart.se. Förra året hade vi en svag, nedkylande, blöt motvind på hemvägen, men på söndag blir det nog inte lika kallt och blött. Bara blåsigt. Får säga som Nalle Puh när han går runt till sina kompisar en stormig dag: "trevlig blåsdag".
Klädsel?
Jag springer i gamla beprövade skor, strumpor och övriga kläder. De senaste passen har jag haft en för varm jacka på mig som jag stört mig på. Det blir lager på lager och en tunn jacka överst.
Något mer?
Ja, jag tänker packa hela fickorna fulla av gel (en mycket sötsliskig sörja i små, små förpackningar). De är mina nya kompisar.
Och vad siktar du på för mål?
Hmm. Om du bara visste hur gärna jag skulle vilja komma under 4 timmar, men det känns fullständigt orimligt. Slår jag personligt rekord blir jag mer än nöjd, dvs 4:26:29, fast ännu gladare blir jag om jag lyckas med 4:15.
Lycka till!
Tack!!
torsdag 27 oktober 2011
Mitt liv i en låda
Jag har inte tid.
Så lätt att säga.
Sanningen är: Jag struntar i det där. Det är inte viktigt. Det är inget jag prioriterar just nu. I couldn´t care less.
Häromdagen fick jag anledning att dra ut min skolåda ur garderoben i hallen. Har inte tittat i den på länge, där ligger bara sommarskor. Vissa skoägare skulle nog få slag om de visste hur jag behandlar mina skor, men jag tycker det är så bra att ha alla liggandes huller om buller i en låda. På så vis får många fler plats och skor kan man som bekant inte ha för många av.
Nåväl, systemet är uppbyggt på att sommarskorna åker upp i en påse på vinden under vintern och byter geschwinnt plats med vinterskorna. Men jag har ju inte tid att ta mig upp på vinden så fortfarande ligger alla sommarskorna i garderoben i hallen.
Att det är för kallt för sandaler har jag löst genom att gå till affären och köpa nya vinterskor, hehe. Det har jag tydligen tid med.
Skolådan hemma - sko-klädlogistikskåpet på jobbet
Så lätt att säga.
Sanningen är: Jag struntar i det där. Det är inte viktigt. Det är inget jag prioriterar just nu. I couldn´t care less.
Häromdagen fick jag anledning att dra ut min skolåda ur garderoben i hallen. Har inte tittat i den på länge, där ligger bara sommarskor. Vissa skoägare skulle nog få slag om de visste hur jag behandlar mina skor, men jag tycker det är så bra att ha alla liggandes huller om buller i en låda. På så vis får många fler plats och skor kan man som bekant inte ha för många av.
Nåväl, systemet är uppbyggt på att sommarskorna åker upp i en påse på vinden under vintern och byter geschwinnt plats med vinterskorna. Men jag har ju inte tid att ta mig upp på vinden så fortfarande ligger alla sommarskorna i garderoben i hallen.
Att det är för kallt för sandaler har jag löst genom att gå till affären och köpa nya vinterskor, hehe. Det har jag tydligen tid med.
Skolådan hemma - sko-klädlogistikskåpet på jobbet
måndag 24 oktober 2011
I fjärde timmen
Till och från under de senaste dagarna har jag börjat den mentala uppladdningen inför söndagens mara.
Att ta sig till Mariehamn blir inga problem, inte heller att hämta nummerlappen, checka in på hotellet, slappa, lägga fram springkläderna. Förvirringen kring sommar vs vintertid resp svensk vs finsk tid kan bli total, men det jag kommer lägga all energi på från och med nu är den fjärde timmen.
Den då benen, fötterna, höfterna börjar protestera efter tre sprungna mil. 12 km kvar, förmodligen i rätt stark motvind. Inte börja gå nu. Fyll på med energi, vrid upp volymen i lurarna, fortsätt checka av kilometer efter kilometer. Men känn ingen stress, nu är jag mitt i det jag tränat för så länge. Inte slänga iväg den upplevelsen och börja längta efter att det hela ska vara över. Nej - fram med allt det positiva och lev drömmen.
Att ta sig till Mariehamn blir inga problem, inte heller att hämta nummerlappen, checka in på hotellet, slappa, lägga fram springkläderna. Förvirringen kring sommar vs vintertid resp svensk vs finsk tid kan bli total, men det jag kommer lägga all energi på från och med nu är den fjärde timmen.
Den då benen, fötterna, höfterna börjar protestera efter tre sprungna mil. 12 km kvar, förmodligen i rätt stark motvind. Inte börja gå nu. Fyll på med energi, vrid upp volymen i lurarna, fortsätt checka av kilometer efter kilometer. Men känn ingen stress, nu är jag mitt i det jag tränat för så länge. Inte slänga iväg den upplevelsen och börja längta efter att det hela ska vara över. Nej - fram med allt det positiva och lev drömmen.
fredag 21 oktober 2011
Inspirationsmorgon
Det börjar kylna på. Jag har uppgraderat cykel-utstyrseln och lagt till ett lager; långkallingar, linne, handskar, mössa och reflexväst. Eftersom det var frost på sadeln imorse, letade jag också fram sadelmuffen. Den kan man inte vara utan på vintern. Vinterdäcken får vänta ett tag till, även om det var halt på några ställen. De är så jobbiga att cykla med när det är barmark.
Vi hade fint besök på frukostseminariet på jobbet i morse. Vasaloppets VD Jonas Bauer höll ett föredrag om hur man har lyckats bibehålla varumärkets trovärdighet, trots att man har expanderat med olika typer av lopp inom Vasaloppets regi. Förutom skidåkning finns ju nu också Vasan för cyklister, stavgångare och löpare. Ett riktigt intressant seminarium var det.
Riktigt intressant för en psykolog kanske, var också min reaktion på filmen som visades från cykel-Vasan. Hela jag skrek: vill också!! Spelade ingen roll att personen man fick följa blev lerig i hela ansiktet och slängde sig på backen efter målgång och ojjade sig. Det där skulle jag vilja göra nån gång. Inte till nästa år dock för det finns inga platser kvar. De 8000 platserna såldes slut på 48 timmar.
Inte endast tomten är vaken
Vi hade fint besök på frukostseminariet på jobbet i morse. Vasaloppets VD Jonas Bauer höll ett föredrag om hur man har lyckats bibehålla varumärkets trovärdighet, trots att man har expanderat med olika typer av lopp inom Vasaloppets regi. Förutom skidåkning finns ju nu också Vasan för cyklister, stavgångare och löpare. Ett riktigt intressant seminarium var det.
Riktigt intressant för en psykolog kanske, var också min reaktion på filmen som visades från cykel-Vasan. Hela jag skrek: vill också!! Spelade ingen roll att personen man fick följa blev lerig i hela ansiktet och slängde sig på backen efter målgång och ojjade sig. Det där skulle jag vilja göra nån gång. Inte till nästa år dock för det finns inga platser kvar. De 8000 platserna såldes slut på 48 timmar.
Inte endast tomten är vaken
onsdag 19 oktober 2011
I valet och kvalet
Det där med att bestämma sig behöver inte alltid betyda att man verkligen har bestämt sig på riktigt och genomför det man bestämt sig för. Man kan tycka att det borde vara enkelt, man bestämmer sig för nåt och sen så gör man det. Men att ha bestämt sig betyder istället rätt ofta det motsatta, att man inte gör det man bestämt sig för. På nåt hycklande vis blir bestämmandet ett sätt att köpa sig tid för att kunna hålla på precis på samma sätt som tidigare. Jag ska göra det från måndag, sen ska jag göra det, om en månad ska jag börja osv, osv.
Jag trodde t ex att jag hade bestämt mig för att springa Ålands marathon. Fast ännu har jag inte anmält mig. Jag har inte heller tränat som om jag skulle springa ett marathon. Jag går bara runt och säger att jag ska springa det. En riktig snack-Pella, det är vad jag är. Men snart måste jag faktiskt bestämma mig på riktigt.
Därför står jag nu i valet och kvalet om hur jag ska göra. Ju mer jag drar på det, desto fler undanflykter hittar jag på. Kollade t ex just på hur vädret ska bli i Mariehamn nästa helg och det snackas om stark vind, uppemot 12 m/sek. Hur mysigt är det att springa i? Ska jag verkligen ta steget och anmäla mig?
En halvtimme senare
Japp, nu är det klart. Det var den här skrivövningen som behövdes för att få mig att sätta ner foten ordentligt. Nu är jag anmäld, båtbiljett och hotellrum är bokade. Jag har bestämt mig på riktigt. Nu får det gå som det går.
Fast man kan ju alltid ändra sig......
Jag trodde t ex att jag hade bestämt mig för att springa Ålands marathon. Fast ännu har jag inte anmält mig. Jag har inte heller tränat som om jag skulle springa ett marathon. Jag går bara runt och säger att jag ska springa det. En riktig snack-Pella, det är vad jag är. Men snart måste jag faktiskt bestämma mig på riktigt.
Därför står jag nu i valet och kvalet om hur jag ska göra. Ju mer jag drar på det, desto fler undanflykter hittar jag på. Kollade t ex just på hur vädret ska bli i Mariehamn nästa helg och det snackas om stark vind, uppemot 12 m/sek. Hur mysigt är det att springa i? Ska jag verkligen ta steget och anmäla mig?
En halvtimme senare
Japp, nu är det klart. Det var den här skrivövningen som behövdes för att få mig att sätta ner foten ordentligt. Nu är jag anmäld, båtbiljett och hotellrum är bokade. Jag har bestämt mig på riktigt. Nu får det gå som det går.
Fast man kan ju alltid ändra sig......
söndag 16 oktober 2011
I sakta mak
Vi fick ett infall och smet iväg till Köpenhamn över helgen, maken och jag. Vi tyckte vi kunde behöva lite omväxling. Han åker ju tåg mest hela dagarna eftersom hans jobb ligger i Katrineholm och tack vare alla tågförseningar brukar han få ihop en del SJ Priopoäng som vi sällan eller aldrig utnyttjar. Men nu blev det ändring på det. Ha, det visste vi inte i onsdags, men ibland måste man göra saker också utan att ha planerat allt in i minsta detalj.
Dejligt var det, underbart soligt väder och vi hade bara ett motto för helgen: i sakta mak. Så i sakta mak spatserade vi genom staden, ner till Nyhavn, längsmed kajen bort till Lilla havsjungfrun. På tillbakavägen slank vi ner i en sån där liten gullig smörrebrödsrestaurang som det finns så många av och åt fin-fina smörrebröd. Det är livet på en pinne. Ett besök på Tivoli där Halloween-firandet var i full gång, blev det också framåt kvällningen. Nån tur med berg-och-dal-banan blev det dock inte.
Det var en riktig energi-boosting-helg det och jag har inte ägnat det uteblivna långpasset en enda tanke. Näpp - mottot för Ålands marathon får nog bli "i sakta mak". Eller kanske: det är viktigare att delta än att vinna.
Veckans träning v 41
Cykling ToR jobbet 3x2 mil = 6 mil
Boxning = 1 timme
Dans = 1 timme
Löpning = 6 km
Totalt ca 5,5 träningstimmar
Dejligt var det, underbart soligt väder och vi hade bara ett motto för helgen: i sakta mak. Så i sakta mak spatserade vi genom staden, ner till Nyhavn, längsmed kajen bort till Lilla havsjungfrun. På tillbakavägen slank vi ner i en sån där liten gullig smörrebrödsrestaurang som det finns så många av och åt fin-fina smörrebröd. Det är livet på en pinne. Ett besök på Tivoli där Halloween-firandet var i full gång, blev det också framåt kvällningen. Nån tur med berg-och-dal-banan blev det dock inte.
Det var en riktig energi-boosting-helg det och jag har inte ägnat det uteblivna långpasset en enda tanke. Näpp - mottot för Ålands marathon får nog bli "i sakta mak". Eller kanske: det är viktigare att delta än att vinna.
Veckans träning v 41
Cykling ToR jobbet 3x2 mil = 6 mil
Boxning = 1 timme
Dans = 1 timme
Löpning = 6 km
Totalt ca 5,5 träningstimmar
Den inre resan. Lilla sjöjungfrun. Nyhavn. Halloween på Tivoli. Pimpad lila cykel och till sist en fantastisk mackapär-en cykel för sju med litet bord i mitten, alla trampar, en styr.
fredag 14 oktober 2011
Bra start på en bra dag
Underbara fredagsjogg.
Tredje joggen efter Lidingöloppet ingav respekt. Den tredje gången är alltid den värsta. Jag bestämde mig för att det skulle bli en alltigenom positiv upplevelse. Idag ville jag bara njuta av löpningen, helt utan krav på kilometrar eller mjölksyra.
Lite logistikbekymmer löstes genom att jag parkerade bilen på Kungsholmen och sprang därifrån runt Riddarfjärden. Stockholms vackraste löparstig, idag solig och vindstilla. Kan inte bli bättre. Hoppas resten av dagen blir lika bra.
Riddarfjärden runt 14 oktober 2011
Tredje joggen efter Lidingöloppet ingav respekt. Den tredje gången är alltid den värsta. Jag bestämde mig för att det skulle bli en alltigenom positiv upplevelse. Idag ville jag bara njuta av löpningen, helt utan krav på kilometrar eller mjölksyra.
Lite logistikbekymmer löstes genom att jag parkerade bilen på Kungsholmen och sprang därifrån runt Riddarfjärden. Stockholms vackraste löparstig, idag solig och vindstilla. Kan inte bli bättre. Hoppas resten av dagen blir lika bra.
Riddarfjärden runt 14 oktober 2011
onsdag 12 oktober 2011
Dans på rosor
De är roliga de där små minihundarna man ser ibland, de som står och skäller allt vad de kan på företrädesvis jättestora hundar. Jag såg det senast igår. En liten, liten tax som blåskällde på en enorm Grand danois. Alltså, en Grand danois är ju nästan lika stor som en kalv och den hade lätt kunna sluka den lilla, lilla taxen. Istället stod den där och gjorde igenting. Den såg lite undrande ut, nästan lite förlägen och verkade försöka förstå varför den lilla hunden lät så mycket. Taxen visade inga som helst tecken på rädsla och skällde vidare för allt den var värd.
Vad nu det har med det här inlägget att göra...
Idag förvånade jag mig själv med att köra en trippel-träning, cykling-boxning-dans, vilket inte alls var planerat från början. Boxningen bestämde jag mig för att köra redan igår eftersom jag missade måndagens träning. Sagt och gjort så testade jag på lunchpasset som jag aldrig gått på tidigare. Det var riktigt bra med rätt så basic övningar, men tufft och svettigt. Vi var bara sex personer som körde - en riktig lyxklass och det fanns inte en chans att smita undan från tränarens vakande öga.
På hemvägen kände jag plötsligt för att shejka loss ordentligt och styrde cykeln mot gymmet istället för hem. Jag hade lite extra cykelkläder i väskan som fick bli till danskläder och så tvättade jag av gympadojjorna jag cyklar med för att kunna ha dem som inneskor. Sen var det bara att köra igång. Det blev precis så kul som jag tänkt mig och nu sitter jag här och mår förträffligt. Det känns som att jag är i fin form. Ändå. För jag har tvivlat starkt de sista veckorna. Kanske finns det hopp för det där marathonet som ligger bara några veckor bort nu.
Vad nu det har med det här inlägget att göra...
Idag förvånade jag mig själv med att köra en trippel-träning, cykling-boxning-dans, vilket inte alls var planerat från början. Boxningen bestämde jag mig för att köra redan igår eftersom jag missade måndagens träning. Sagt och gjort så testade jag på lunchpasset som jag aldrig gått på tidigare. Det var riktigt bra med rätt så basic övningar, men tufft och svettigt. Vi var bara sex personer som körde - en riktig lyxklass och det fanns inte en chans att smita undan från tränarens vakande öga.
På hemvägen kände jag plötsligt för att shejka loss ordentligt och styrde cykeln mot gymmet istället för hem. Jag hade lite extra cykelkläder i väskan som fick bli till danskläder och så tvättade jag av gympadojjorna jag cyklar med för att kunna ha dem som inneskor. Sen var det bara att köra igång. Det blev precis så kul som jag tänkt mig och nu sitter jag här och mår förträffligt. Det känns som att jag är i fin form. Ändå. För jag har tvivlat starkt de sista veckorna. Kanske finns det hopp för det där marathonet som ligger bara några veckor bort nu.
söndag 9 oktober 2011
Helga vilodagen?
Ursvik, söndag eftermiddag, det är så bra. Där råder ett behagligt lugn men samtidigt full aktivitet. I löparspåret springer andra löpare, några tar en promenad, andra tränar sina hundar. Vid eldplatserna grillas det korv, småbarnen klättrar på stenar och stubbar. I skogen rids det i galopp och så rätt vad det är svischar en och annan mountinbajkare förbi mellan träden. Illusionen av att vara långt från stan blir total när man kommer till den stora inhängnaden där Hedenhös-kossorna står. Lite märkligt blir det också när en japan med kameran i högsta hugg, kliver ut från en liten stig och frågar efter vägen till Kista. Hur hamnade han här, mitt ute i ödemarken?
Veckan försvann i ett nafs och jag har forsatt att fokusera på bra sömn, bra träning och bra mat. Känner mig nöjd med effekten det fått. Jag har mer ork och energi och även om onsdagens löppass inte blev av, så fick jag ihop de övriga träningspassen så som jag hade tänkt mig.
I torsdags sprang jag för första gången efter Lidingöloppet. Tre löppass brukar behövas innan det känns ok igen, så även den här gången verkar det som. Det gick rätt så segt, benen var stela, det fanns inget flyt. Tempot var lågt och jag stannade en stund och stretchade halvvägs. Men löprundan gjorde gott, det kändes bra att vara igång igen. De här tre uppstartande löppassen är bara att tragla sig igenom - det blir snart bättre.
Redan idag på långpasset, kändes det något lite bättre, åtminstone under första delen. Kroppen hade ett tajtare samarbete, men baklåren muttrade och ett litet, litet rop på hjälp från hälsenan gjorde mig smått orolig. Ska det där eländet komma tillbaka igen? Det får bara inte ske.
Jag hade tänkt mig en tvåmilare och började med att springa runt sjöarna i Sumpan och sprang sen vidare till Ursvik där jag gav mig på 10-kilometern. Nånstans runt 5-km-markeringen, strax efter att jag förklarat vägen för japanen, började jag krokna och vid 8-km ringde jag hem och beställde skjuts från parkeringen. Vilken snäll make jag har som genast satte sig i bilen och kom och hämtade mig! 17 km fick jag ihop till slut.
Veckans träning v 40
Cykling ToR jobbet, 3x2 mil=6 mil
Boxning = 1 timme
Löpning = 10 km + 17 km
Total träningstid knappt 7 timmar
Veckan försvann i ett nafs och jag har forsatt att fokusera på bra sömn, bra träning och bra mat. Känner mig nöjd med effekten det fått. Jag har mer ork och energi och även om onsdagens löppass inte blev av, så fick jag ihop de övriga träningspassen så som jag hade tänkt mig.
I torsdags sprang jag för första gången efter Lidingöloppet. Tre löppass brukar behövas innan det känns ok igen, så även den här gången verkar det som. Det gick rätt så segt, benen var stela, det fanns inget flyt. Tempot var lågt och jag stannade en stund och stretchade halvvägs. Men löprundan gjorde gott, det kändes bra att vara igång igen. De här tre uppstartande löppassen är bara att tragla sig igenom - det blir snart bättre.
Redan idag på långpasset, kändes det något lite bättre, åtminstone under första delen. Kroppen hade ett tajtare samarbete, men baklåren muttrade och ett litet, litet rop på hjälp från hälsenan gjorde mig smått orolig. Ska det där eländet komma tillbaka igen? Det får bara inte ske.
Jag hade tänkt mig en tvåmilare och började med att springa runt sjöarna i Sumpan och sprang sen vidare till Ursvik där jag gav mig på 10-kilometern. Nånstans runt 5-km-markeringen, strax efter att jag förklarat vägen för japanen, började jag krokna och vid 8-km ringde jag hem och beställde skjuts från parkeringen. Vilken snäll make jag har som genast satte sig i bilen och kom och hämtade mig! 17 km fick jag ihop till slut.
Veckans träning v 40
Cykling ToR jobbet, 3x2 mil=6 mil
Boxning = 1 timme
Löpning = 10 km + 17 km
Total träningstid knappt 7 timmar
tisdag 4 oktober 2011
Måndags-depp blir måndags-pepp
Igår var en riktigt trist dag. En typisk deppare-dag. Vaknade och kände mig bara trött, less på vädret, less på vardagen, låg på energi. Ville annat.
Som tur är kommer inte de här dagarna särskilt ofta och eftersom jag är en handfast person, snabb att ta fram lösningar på problem, ställde jag mig vid sidan av och tittade på mig själv en stund för att se vad det hela handlade om egentligen. Hur hade mina senaste veckor sett ut?
Det var inte svårt att se ett samband. På jobbet har det varit galet mycket att göra sedan semestern. Vi har jobbat mot en deadline som nu är passerad och en typisk reaktion efter ett sånt race är att man sjunker ihop som en misslyckad sufflé. Tidvis har jobbet tagit sig in i hjärnan även nattetid och jag har suttit uppe och ugglat istället för att få min behövliga skönhetssömn.
Jag har sprungit två tuffa lopp på kort tid, vilket påverkat kroppen i det tysta. Den kännbara träningsvärken är en sak, men ämnesomsättningen som sätts på turbo och endorfinpåslaget som får en att känna sig oövervinnerlig gjorde att hela jag förändras. Matintaget har varit av sämsta sort som dessutom toppats med en del glas vin vilket varit ytterligare en orsak till dålig kvalitet på sömnen.
Igår hade kraften helt ebbat ut och där satt jag uppspolad på land med ett trött psyke och en pösig, oformlig kropp. Att det regnade ute gjorde inte saken bättre.
Det var då så skönt att bara kunna öppna verktygslådan och se vad som behövdes för att skruva ihop maskinen igen. En del muttrar och skruvar hade helt enkelt gängat upp sig, nån kedja behövdes oljas och till sist några tag med mirakeltrasan så skulle allt vara polerat och fint igen.
Nu blir det till att:
Redan på boxningen igår kväll kändes allt mycket bättre. Som så många gånger förut klev jag in i träningslokalen som en liten grå mus men gick därifrån stark och smidig som en tiger. Snacka om polering med mirakeltrasan.
Spegel, spegel på väggen där...
Som tur är kommer inte de här dagarna särskilt ofta och eftersom jag är en handfast person, snabb att ta fram lösningar på problem, ställde jag mig vid sidan av och tittade på mig själv en stund för att se vad det hela handlade om egentligen. Hur hade mina senaste veckor sett ut?
Det var inte svårt att se ett samband. På jobbet har det varit galet mycket att göra sedan semestern. Vi har jobbat mot en deadline som nu är passerad och en typisk reaktion efter ett sånt race är att man sjunker ihop som en misslyckad sufflé. Tidvis har jobbet tagit sig in i hjärnan även nattetid och jag har suttit uppe och ugglat istället för att få min behövliga skönhetssömn.
Jag har sprungit två tuffa lopp på kort tid, vilket påverkat kroppen i det tysta. Den kännbara träningsvärken är en sak, men ämnesomsättningen som sätts på turbo och endorfinpåslaget som får en att känna sig oövervinnerlig gjorde att hela jag förändras. Matintaget har varit av sämsta sort som dessutom toppats med en del glas vin vilket varit ytterligare en orsak till dålig kvalitet på sömnen.
Igår hade kraften helt ebbat ut och där satt jag uppspolad på land med ett trött psyke och en pösig, oformlig kropp. Att det regnade ute gjorde inte saken bättre.
Det var då så skönt att bara kunna öppna verktygslådan och se vad som behövdes för att skruva ihop maskinen igen. En del muttrar och skruvar hade helt enkelt gängat upp sig, nån kedja behövdes oljas och till sist några tag med mirakeltrasan så skulle allt vara polerat och fint igen.
Nu blir det till att:
- Fokusera på sömnen, att verkligen få till några nätters riktigt bra kvalitetssömn
- Fokusera på mat och dryck, välja grönsaker istället för tårta, Friggs blåbärste istället för kaffe latte, vatten istället för vin
- Fokusera på träning; pendlingscykling så många dagar som möjligt, boxning måndag, löpning onsdag, torsdag och långpass till helgen
- Vara ute mycket, även en stund på luncherna
- Välja lugna hemmakvällar istället för restaurangbesök och kompissamvaro
Redan på boxningen igår kväll kändes allt mycket bättre. Som så många gånger förut klev jag in i träningslokalen som en liten grå mus men gick därifrån stark och smidig som en tiger. Snacka om polering med mirakeltrasan.
Spegel, spegel på väggen där...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)