söndag 28 februari 2010

Lite är bättre än inget

Det vart ju inte så mycket träning den här veckan. Men lite i alla fall.

Summering träning vecka 8
Cykel 3x1 mil = 3 mil
Box = 1 timme
Löpning = 1 mil

Träningstid 3,5 timmar

fredag 26 februari 2010

Tillfälligt avbrott

Nej, den där huskuren hjälpte inte, så nu har jag legat för ankar två dagar med snuva, feber och huvudvärk. Jag blir alltid lika fascinerad över hur så små, små baciller kan få en så stor kropp på fall, på så kort tid. Det tar ju inte mer än ett dygn från första förkylningskänningen tills man är over and done with.

Lika fascinerad är jag över hur kroppen jobbar och sliter med att bli frisk, särskilt genom att skicka signaler om vad den behöver för föda. Jag har ätit åtskilliga rostade limpmackor med mycket Bregott och messmör på. Liksom druckit blåbärssoppa. Sen ville vi visst ha mycket proteiner, så resterna från kycklingfajitasarna härom kvällen passade utmärkt. Däremot har jag inte varit ett dugg sugen på kaffe, pasta eller mjölk. Inte heller på frukt konstigt nog. Jag litar på kroppen - den vet vad som är bäst i det här läget.

I övrigt har jag förlorat mig i löpningens värld genom att surfa runt på löparbloggar och på olika tävlingars hemsidor, samt hunnit läsa senaste numret av Runners World ordentligt. Om nån dag eller så är jag föhoppningsvis på benen igen och då 17 ska det bli springa av.

torsdag 25 februari 2010

100 dagar kvar!

Idag är det exakt 100 dagar till startskottet går. Jag känner mig nervös. Lite sådär "fjärilar-i-magen-nervös". Det är en ganska skön känsla till skillnad från ångesten jag ibland känner. Då jag funderar på om jag är riktigt klok och om jag fattat hur långt och snabbt jag ska springa.

Men idag är jag positivt inställd och tror starkt på att jag kommer klara distansen och så har ju lönen kommit så jag har just anmält mig till två st avstämningslopp under våren. Dels Två Sjöar Runt den 21 mars då jag tänker springa den långa sträckan 16,7 km, dels Kungsholmen Runt, den 8 maj, då jag kommer klämma halvmaran.

Det där med halvmaran har jag skrivit om tidigare (här). Vi har haft en särskild fling den distansen och jag, och jag trodde nog att vi var klara med varandra, men tydligen inte. Det ska bli kul att mötas igen.

Snälla - ge mig ett vårtecken snart

onsdag 24 februari 2010

Sårvård

Jag slickar såren från miltestet igår.

Och så börjar jag bli förkyld. Huskurer i all ära, men de brukar sällan hjälpa. Fast än är inte slaget förlorat, jag ska göra ett sista försök med en C-vitaminshock med mycket ingefära och vitlök.

tisdag 23 februari 2010

Ljusår från drömmilen

Jag är förbannad. Jag är tillplattad och tillintetgjord. En mil på 50 minuter - hur svårt kan det vara!!

"Man blir bra på det man gör" säger de, och eftersom jag springer milen allt som oftast, tänkte jag att jag idag skulle göra ett avstämningstest för att se hur snabbt jag egentligen kan springa milen på. Sist jag mätte den exakta tiden på sträckan var under Göteborgsvarvet för snart två år sen. Då passerade jag 10 km på 52:34.

Taggad tog jag mig till gymmet och löpbandet. Framför mig hängde TV-apparater med olika program, en med American Top Model, en med MTV Pregnant at 16, en med TV-shop, och så TV8s En plats i solen, där de idag skulle köpa hus i Biarritz. Fy, fan vad de där programmen suger. När man väl är inne i den tunga, tunga andhämtningen, då vill jag bli peppad av bra hög musik, starka människor, glädje. Istället får man se nån djävla dammvippa som gör magiskt rent bland fönsterpersiennerna.

Ja, ni fattar galoppen. Det blev platt fall, luften tog slut, jag fick stanna och gå. En mil tog precis 54:08. Buuuuuäääääähhhhh!!!

måndag 22 februari 2010

Bil till salu

Jag VET att jag kommer få se mig själv på Youtube inom någon dag. Det känns inte bra.

Skulle ut och flyga och tog bilen till flygplatsen. Min bil är en liten söt, röd, SEAT Ibiza. Jag kallar den Manuel - som han spanjoren i Fawlty towers - han som säger I know nothing hela tiden. Min Manuel han vet inget om kyla. Varje gång det blir kallare än 0 grader kärvar framdörrarna. Ofta kommer jag in, men sen går dörren inte att öppna. Inte passagerardörren heller. Så jag får krypa bak och kliva ut genom bakdörren. Som tur är funkar de alltid.

Så jag kommer till den bevakade parkeringsplatsen och ska ta mig förbi bommen. Fönstret går inte att veva ner, dörren går inte att öppna. Jag får kliva ut genom baksätet.... Och stoppa i kreditkortet i automaten. Bommarna går upp... Jag klättrar fram i framsätet och ber till nån att bommen inte ska hinna gå ner innan jag kommit tillrätta. Det kan ju låta enkelt att klättra fram mellan sätena, men ena benet fastnar, liksom rumpan som tar emot i taket. Får börja om, bommen är fortfarande uppe. Sliter och drar i benet. Till slut sitter jag vid ratten med båda benen på rätt plats och bommen är fortfarande uppe. TACK.

Kör in, parkerar, kliver ut genom baksätet igen. Går in på flygplatsen, åker till Visby fram och tillbaka, kommer till bilen. Framdörren går att öppna. Tänker att jag ska vara smart och åka med den lite öppen tills jag kommit igenom bommen, men jag kör fel på parkeringsplatsen och i en liten, liten kurva går dörren igen och så får jag göra PRECIS samma procedur som på morgonen. På väg ut finns en skylt där det står "Området är TV-övervakat". Och jag lovar, hade jag jobbat i det där kontrollrummet, så skulle jag definitivt ha klippt lite i filmen och sen skickat ut den via mail till alla mina kompisar med ämnesraden - Tjejer kör bättre än höns.

Och så hade det till slut hamnat på Youtube, i likhet med de här stjärnorna.

söndag 21 februari 2010

Summa summarum

Väl hemkommen från Ålandskryssningen som var riktigt rolig, sitter jag här och försöker minnas hur veckans träning sett ut. Tre träningsfria dagar och det känns som 100 år sen jag sist svettig och dan pulsade genom snön.

Den här veckan prövade jag nåt nytt. Dels tänkte jag att jag skulle nå ett delmål som är att orka springa ena vägen till jobbet och cykla andra vägen, alla dagar i veckan. Det nåddes inte riktigt, men jag kom en god bit på vägen genom att cykla/springa tre dagar under veckan.

Dels tänkte jag se om jag skulle orka träna extra mycket en vanlig veckodag, vilket var i torsdags. Och det funkade ju faktiskt riktigt bra. Först cyklade jag till jobbet, vid lunch gick jag på ett Body Pump-pass och på kvällen sprang jag hem. Nog var jag allt lite mör i benen på fredagen - tog det dock som ett kvitto på bra träningsupplägg.

Summering träning vecka 7
Cykel 3x1 mil = 3 mil
Box = 1 timme
Löpning = 3 mil (1+1+1)
Body Pump = 1 timme

Träningstid 6,5 timmar

fredag 19 februari 2010

Helgens helg

Jag och några kompisar ska iväg på Ålandskryss. Vi har blivit inspirerade av TV-programmet Färjan och ser framför oss ett dygn i total förnedring - eller kanske inte. Men väl ett dygn att äntligen få träffas och hinna prata klart och så förstås smörgåsbord, paraplydrinkar i baren, karaoke....

För er som stannar på landbacken och behöver kläder till lördagkvällen har jag ett tips. Besök Lånegarderoben på Kulturhuset som har öppet i helgen. Där kan du låna kläder istället för böcker. Har ingen aning om de har träningskläder - men det vore ju toppen i så fall.

torsdag 18 februari 2010

Dagens dag

Idag tänkte jag maxa träningen. Det blir cykling till jobbet, ett Body Pump-pass vid lunch och så löpning hem från jobbet ikväll. Rapportering följer efter varje moment.

Cykling 10 km
-6 grader, mer snö än igår.
Bromma är verkligen stadsdelen som snöröjningen glömde. Sundbyberg, Solna och Stockholm innerstad har fattat grejen, men hemma på vår gata är det som allra värst. MEN om man nu ska tänka positivt så blir cyklingen den ultimata core-träningen, de inre magmusklerna och ryggen får träna balansen - det är inte dåligt det. Och benen får sig också en rejäl genomkörare.
Lite, lite snöfall, svettig in på bara kroppen, rosig om kinderna. Gick ju fin-fint det här.

Body Pump, 1 timme
Våga utmana - ingen mental stress, upprepade den tidigare instruktören. Hon var grym och hennes ord har etsat sig fast. Instruktören vi har nu är betydligt blekare, men jag lassade på med vikt ändå. Idag var tredje gången sedan förra våren och nu har jag hittat rätt i viktdjungeln. Ben, rygg, mage och biceps går bäst. Bröst, triceps och axlar behöver mer träning. Det sköna med Body Pump är att övningarna är så koncentrerade. En låt och så vidare till nästa muskelgrupp, man kan ge järnet fullt ut. Nice.

Löpning, 1 mil
17.05, dags att bege sig hemåt. På med alla klädlager, på med Coldplay och så på´t igen. Det där med snöröjningen stämde nog inte så väl ändå, även i innerstan skulle de behöva ta ett varv till. Det var moddigt så farten begränsades. Sprang lätt, kände inte av dagens träning över huvud taget - märkligt vilken maskin till kropp man har. Tänkte tankar, fokuserade på andningen, jobbade med fotisättningen. Framåt, ett-två-tre, Karlbergs strand, Pampas, vidare, upp för två jobbiga backar, andas in och andas ut, platt mark, absolut snöfri trottoar över Bällsta river (!!!!!!!) och sen upp för backe igen. 18.05 var jag hemma. Rätt så nöjd med dagens strapats.

Så varför gjorde jag nu det här idag?
1. För att jag ska ut på Ålands hav i helgen och inte kommer kunna träna nåt då.
2. För att jag ville testa mina gränser och se om jag skulle orka.

Kul att det funkade!


Katt på väg ut i kylan och vad kommer riksdagen bestämma idag månntro?



tisdag 16 februari 2010

Jag är inte rädd - Jag kan springa

Ibland kan jag få för mig att jag inte kan springa. Att jag inte skulle orka mer än 200 meter. Som idag till exempel. Det var 10 dagar sedan jag sprang ute förra gången och på nåt vis kändes det som jättelänge sen, flera månader. Jag funderade på allvar över om jag var i form, hade tillräckligt med kläder, om underlaget var för svårt osv. Ojade mig nästan hela eftermiddagen innan det var dags att ge mig av.

Men jag har ett knep för att inte ta tunnelbanan hem istället dessa dagar. Jag tänker helt enkelt att det är ok att gå så fort det blir jobbigt, för promenera hem orkar jag alltid i alla väder. Fast när jag väl kommer iväg går det hur bra som helst att springa, så jag behöver aldrig gå. Är man lättlurad eller? Idag blev det till och med fem backintervaller i en av backarna utmed vägen.

måndag 15 februari 2010

Två för en

Här kommer två idéer på samma tema. Bara att ta för sig.

Om jag hade en glassbil, skulle jag göra om den till en rullande kiosk istället och byta ut glassen mot cigaretter, chips, Cola, glödlampor, mjölk, smör, välling och tvättmedel. Sen skulle jag åka runt i villakvarteren och göra big business.

Om jag hade bott på Norrmälarstrand hade jag varit jättenöjd. Finaste utsikten i stan och nära till allt. Men kommer man cyklande nedanför så ser balkongerna just där för bedrövligt tråkiga ut. Så om jag bodde i nåt av husen med schysst balkong ut mot Riddarfjärden skulle jag nog vilja ha en liten blomsterbil med käck truddelutt, som kom körandes några veckor under våren. Från den skulle jag handla färdigkomponerade blomlådor som bara var att hänga upp på balkongräcket.

söndag 14 februari 2010

Extra allt

Jag hade en jobbarkompis en gång som tyckte att antalet julklappar vid jul var det viktigaste. Inte om de var dyra eller extra fina. Han blev också arg av att äta förrätter, ville ha stora portioner istället för bara några munsbitar.

Ungefär så kände jag idag när jag inte hann med mer än 30 minuters längdskidåkning på förmiddagen. Mhä - vad händer? undrade kroppen som stod redo som ett hundspann att dra iväg. Fick trycka tillbaka alla endorfiner och ta hand om överskottsenergin. Jobbigt värre. Det blev bättre sen på eftermiddagen när jag fick springa av mig på löpbandet istället.

Annars blev det en konstig träningsvecka den här veckan. En riktig Quatro Stagioni, lite av varje. Var lite mör efter lördagens löpning och dessutom trött på snön och kylan. Gick ändå ut bra i början av veckan, med cykling till och från jobbet både måndag och tisdag. Box på måndag kväll. På onsdagen blev det en rask lunchpromenad och så från ingenstans ett danspass på kvällen. Det är verkligen kul - men kan det kallas träning? På torsdagen körde jag Body Pump och efter jobbet storstädade jag hemmet i 1,5. Hårt arbete - men träning? På fredagen blev det ingen löpning, men väl 45 minuter snöskottning -träning? Lördagen en kortare promenad och så idag, en halvtimme skidor och en timme löpband.

Summering träning vecka 6
Cykel 2x2 mil = 4 mil
Box = 1 timme
Löpning löpband= 1,1 mil
Body Pump = 1 timme
Skidor = 0,5 timme

Träningstid 5,5 timmar

Istället för mycket skidåkning blev det en promenad vid havet I










lördag 13 februari 2010

Finfika

Idag blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Istället för långpass sitter jag nu här och inväntar fikat. Vi åkte ut till landet igår och under vägen hit kollade jag noga väglaget, konstaterade att det var i princip snöfritt - helt perfekt för löpning alltså. Fortsatte planeringen av träningspasset, hur långt jag skulle springa, när jag skulle ge mig av, vad jag skulle ha med mig, vilka kläder jag skulle ha på mig. Det krävs en del upp-peppning för att komma iväg.

Men så när jag vaknade imorse snöade det, och blåste, så jag tappade fullständigt lusten till att springa. Funderade ett tag på att ta skidorna och ge mig ut på fälten, men inte heller det lockade. Istället blev det en kortare prommis till lanthandeln för att köpa fikabröd.

Jag älskar att fika och tycker att det är något av det bästa på dagen och något man verkligen inte får slarva med. Fikat ska inte bara hafsas igenom, utan det gäller att fånga stunden, att sitta ner och dricka sitt kaffe och få prata om ditten och datten. Och det är just pratet som är det viktiga. Att få höra en riktigt bra historia, som inte alltid behöver vara 100% sann, eller att få spinna vidare på en semesterdröm, få höra skvaller om gamla kompisar, planera middagsmaten, förhöra sig om släktingarnas hälsa eller att få lära sig nåt man aldrig hade fått lära sig annars, det är en riktigt bra fika det. Jobbprat och för allvarliga saker ska man dock hålla sig ifrån.

Fikabrödet är inte lika viktigt som själva stunden. Fast om det bjuds äppelpaj med vaniljsås kommer ofta fler fram ur sina hålor och deltar i fikastunden.

Finfika 13 feb 2010, 16.00, 58.8264° N, 17.8531° E

torsdag 11 februari 2010

Fåfäng - jag?!

Förra veckan var det ju Fashion Week by Berns och då fylldes kvarteren runt jobbet med väldigt vackra människor. Så nära och ändå så långt ifrån.....

Fåfäng är väl inte det ordet som direkt poppar upp i huvet om jag skulle beskriva mig själv. Uppvuxen med två storebrorsor fick jag noll draghjälp gällande smink och kläder i tonåren. Dessutom pratar vi slutet på 70-talet och när jag gick i högstadiet var det faktiskt bara en (1!) tjej som sminkade sig. Mina kompisar och jag spelade mest bara pingis under en väldig massa år, fjärran från allt vad mode och flärd hette.

Det där har satt sina spår och jag är fortfarande inte särskilt intresserad av att piffa till mig. Vankas det partaj lägger jag såklart manken till, men i vardagen kollar jag mest att jag inte har matrester kvar mellan tänderna när jag besöker damrummet.

Däremot när det gäller kroppen så får jag nog erkänna att jag är fåfäng. Jag jobbar hårt för att hålla den i schack och gillar inte när jag blir för plufsig. Kollar av i spegeln varje dag hur magen ser ut. Justerar enkelt genom att dra in den om den är för stor.

Men så finns det faktiskt en kroppsdel som jag är väldigt fåfäng med. Mina lår. Jag är väldigt nöjd med dem och det finns ingen hejd på åmandet och kråmandet framför spegeln. Jag kan stå timmavis och spänna musklerna och försöka hitta det perfekta ljuset så att skuggorna får musklerna att framträda perfekt. Fåfängan personifierad alltså. Så var det med det. Avslöjad!

Så synd att det är långbent mode som gäller nu

tisdag 9 februari 2010

Sjunga Soffpotatisens lov

Fick ett mail för länge sen. Ganska skoj. Särskilt tillämpbart för Soffpotatisen.

Frågor och svar om kropp och hälsa

FRÅGA: Kan jag genom att göra sit-ups få min mage lite mindre?
SVAR: Definitivt inte! När du tränar en muskel, blir den större.
Därför bör du inte göra sit-ups, såvida du inte strävar efter att ha en stor mage.

FRÅGA: Är simning bra för figuren?
SVAR: Tja, se på valar

FRÅGA: Jag har hört att idrott är bra för hjärtat och kan förlänga livet, stämmer det?
SVAR : Ditt hjärta är programmerat till att slå ett visst antal slag under livet. Kasta inte bort dem på träning!! Genom träning slår hjärtat snabbare, och du förkortar livet! Vill du leva längre? Ta dig en tupplur!

FRÅGA: Borde jag skära ner på måltider innehållande kött, och äta mer
frukt och grönsaker?
SVAR: Här måste du försöka att förstå logisk effektivitet. Vad äter en ko? Gräs. Och vad är det? Grönfoder. Så en biff är inte något annat än ett effektivt sätt att äta grönsaker på. Ät kyckling, och få i dig majs! En fläskkotlett kan ge dig 100% av rekommenderat dagligt intag av grönsaker !

FRÅGA: Borde jag minska på mängden alkohol jag dricker?
SVAR: Nej, tvärtom. Vin är gjort av frukt. Brännvin är destillerat vin. Det betyder att de tar bort vattnet ur frukten, och så får du ändå mer av det goda, sunda innehållet. Öl görs av sädesslag, det säger allt.

FRÅGA: Är choklad osunt?
SVAR: Är du tokig? Kakaobönor = bönor och bönor, linser o dyl är
vansinnigt nyttigt, vet alla, eller hur? Det är den bästa 'feel-good'-maten man kan få!!

FRÅGA : Är det viktigt att vara i god form?
SVAR: Rund är en form, så god som någon!

måndag 8 februari 2010

Strumpor - det är huvudsaken

Det här med strumpor kan tyckas värdsligt. En strumpa är en strumpa. Men när det gäller löpning är det näst efter skon det viktigaste att tänka på. Tycker jag i alla fall. Får jag fel sorts strumpor på fötterna får jag blåsor på undersidan. Aj.

Särskilt löpning på löpband ställer höga krav på rätt strumpa. För mycket ludd på insidan ger friktion, som ger blåsor. Men jag kan inte ha "löpbands"-strumporna när jag tränar Box, för då sätter jag i fötterna på ett annat vis och behöver mer ludd för att slippa blåsorna. Löpning ute kräver så här på vintern en tjockare strumpa för att hålla fötterna varma, på sommaren en tunnare strumpa för att hålla dem svala.

När jag tog upp löpningen igen efter att mitt knä hade rättat till sig, sprang jag helst i långa knästrumpor. Det var skönt för benhinnorna och vaderna. Fortfarande brukar jag ta på mig tjocka knästrumpor efter ett hårdare träningspass för att hålla benen varma och ge dem en chans till snabbare återhämtning.

I lördags såg jag till min fasa att jag nästan slitit ut mina favoritstrumpor i hälen. Dags alltså att köpa nya, vilket inte blir så lätt som det låter.....

Till sist några bilder från morgonens cykling.

Det börjar bli ljusare, snart kommer våren. Hästarna pussas.

söndag 7 februari 2010

Nästa - Vaggeryd

Ingen dålig träningsvecka! Har lyckats få in både mer styrketräning och ett rejält långpass. I övrigt befarade jag ett tag att jag skulle bli sjuk. Först två sjuklingar hemma och så en arbetskollega som fick maginfluensa dagen efter att jag suttit brevid henne på en middag kvällen innan. Blev dock inget med det, peppar-peppar.

På min fiktiva resa mot Prag har jag sedan jag startade bloggen den 6 januari, nu sprungit och cyklat 33 mil. Jag befinner mig just nu i Vaggeryd, några mil söder om Jönköping. Undras vad man gör där en söndag eftermiddag?

Researchade lite. Biblioteket och simhallen är stängd, Ica Supermarket har öppet till 21. På Folkets Hus visas filmen New Moon kl 18.00. Det finns ett hotell, ett vandrarhem och två pizzerior. Och så minst 7 kyrkor/samfund för de 13000 invånarna. På Pingstkyrkans hemsida står idag: Gud rustar mig med styrka, så att jag vandrar den rätta vägen. Tja, det kanske stämmer, inte vet jag.

Summering träning vecka 5
Cykel 3x2 mil = 6 mil
Box = 1 timme
Löpning ute = 3,5 mil (1+1,5)
Body Pump = 1 timme

Träningstid 8,5 timmar

Mer sommarlängtan:

lördag 6 februari 2010

Stockholm by running

Idag gjorde jag nåt som möjligen är tabu i löparvärlden. Vet inte riktigt om det är så, men jag hör inte om den här sortens träning. Jag sprang andra varvet på Stockholm Marathon. Det finns säkert de som ropar på fusk och tänker att det inte är nån sport om man känner banan för väl inför ett lopp. Själv vill jag vara ordentligt förberedd och kommer springa det här varvet så ofta jag orkar.

Det är en ansenlig längd när man väl är ute och kutar. 2,5 mil enligt jogg.se. Så här efteråt känns det overkligt att jag sprungit hela den här vägen.

Utgick från Rålambshovsparken och sprang längs med Norrmälarstrand, förbi Stadshuset, under bron vid Tegelbacken, svängde vänster upp på Vasagatan, vidare till Torsgatan. Där hade de byggt en ny stadsdel sen jag var där sist. Coolt, mycket snyggare än förut.

Upp på Odengatan, urdåligt skottat - halt som 17, vek in mot Karlavägen, förbi Humlegården, upp på Vallhallavägen. Hit var det 6,5 km. Gick lite och drack varm saft som jag hade med mig. Löpte vidare, fortfarande kändes allt ok. Förbi SVT och SR mot Berwaldhallen och så ut mot Kaknästornet, förbi Sjöhistoriska. Sprang jämnsmed några skidåkare. Tänk att man kan åka skidor mitt i stan!














Sen kom den snutt som jag tyckte sämst om. Tvärsade över Gärdet och kom nästan tillbaks till SVT igen, det var psykiskt knäckande. Stannade till, gick och drack lite, åt nötter och russin som jag fått med mig. 11 km bakom mig. Piggnade till och sprang vidare runt Kaknästornet ut mot Frihamnen, förbi Djurgårdens träningsplan och så ned mot Djurgårdsbron och Manillaskolan, 14 km. Sen sprang jag nog lite galet, kom fram vid muséet på Waldemarsudde. Fortsatte förbi Skansen och Grönan. Började känna mig mör. Och törstig. Ont i ryggen, gnällig.

Men efter Strandvägen var jag i närheten av jobbet. Där slank jag in för ett Pit-stop. Lite ljummen cola, ett äpple, byte av tröja mot en torr. Livet fick färg igen. 19 km avklarade. Bara lite kvar. Ut igen, förbi Slottet. En massa turister från världens alla hörn. Sen skymtade Västerbron mellan båtarna på Söder Mälarstrand.

Nu började ryggen, benen och hälsenorna ta ordentligt med stryk. Baklåren stramade något alldeles extra. Kondisen och andningen funkade däremot helt perfekt, kände mig pigg upptill. Äntligen Västerbron. Hade medvetet lagt den som sista del idag- för att få känna den autentiska tröttheten som alla pratar om. Men det gick ganska bra att komma över, fast fort gick det nog inte.

Summering: Totalt tog det 2 timmar och 50 minuter, borträknat pausen på jobbet, vilket är något långsammare än jag räknade med. Jag får skylla på att det var jädrigt halt och moddigt många kilometer. Nåväl, distansen är avklarad och den gav mersmak.

Idag är det särskilt dålig kvalitet på fotona. Hade med mig en annan telefon än den vanliga - och den kommer jag inte använda mig av igen.

fredag 5 februari 2010

Pump up the volume

Det här med styrketräning är verkligen inte min grej. Det är ett stort NEJ-NEJ enligt modellen jag gjorde häromdagen. Ingen motivation - inget gymmande bland maskiner. Om jag någon gång kommer iväg på sån träning tar det inte lång stund förrän jag börjar tänka: "det är inte snyggt med stora muskler", "vad ska jag med stora muskler till" och så lägger jag av. Som om jag skulle få stora muskler av den styrketräningen!? Ha - det är ju ett skämt.

En termin tränade jag core en gång i veckan, och det lilla, lilla hade verkligen effekt. Det gick lättare att springa och jag orkade hålla ryggen mycket rakare, fick bättre hållning. Jag skrev till och med ned övningarna för att kunna träna dem hemma - men icke. Gjorde det max en gång.

Istället får jag lura mig själv till att träna styrka (se tidigare inlägg). Får också en viss dos på Box-passen, men skulle behöva få in lite till i veckans träning. Jag tror på rutiner, att hitta tider som passar, och nu har jag hittat ett Body pump-pass på torsdag lunch som jag tror kommer funka under våren. Igår var första gången jag gick och det kändes bra. Tyvärr var högtalarna kass och instruktören inte i form - men jag kommer ge passet några chanser till.

Snart dags alltså att köpa mycket större skjortor, så man får plats med sina biffiga armar:-)

onsdag 3 februari 2010

Pling - jag fick en idé

Idag fick vi en tillsägelse av chefen på jobbet. Vi är för dåliga på att ställa in disken i diskmaskinen efter oss och "vår mamma jobbar som bekant inte här". Istället får alltid "nån annan" städa undan och hon hade fått nog nu - med all rätta!

Så vi stod där i köket och pratade lite om fenomenet "inte hålla snyggt och rent på jobbet" och då så sa nån: -Det kan ju faktiskt vara så att man kläcker en väldans bra idé medan man plockar in i eller ur diskmaskinen. Och då sa någon annan att han hade hört om ett supersnille till kärnfysiker som gärna krattade löv, för då fick han sina mest briljantaste idéer (frun hans hade dock synpunkter på krattandet, för fysikern kunde stå vid just bara ett ställe och dra krattan fram och tillbaka, så det tog många dagar, kanske veckor, att få gräsmattan i ordning).

Själv får jag en hel del bra idéer när jag cyklar (om jag själv får säga). Tankarna vandrar fritt och ibland föds ett litet embryo till en idé. Ofta handlar det om någon form av affärsidé, eller produkt som jag saknar. Har samlat på mig några favoriter som jag dessvärre aldrig kommer att genomföra. Därför tänkte jag dela med mig av mina idéer här. Fast bara en idé åt gången. Det blir väl en riktig "cliff hanger" och anledning att komma tillbaka hit då och då?

Så här kommer nu idé nummer ett: Om jag var en känd saftproducent, som t ex Önos eller Björnekulla, skulle jag ta upp kampen med Festis och Mer och öppna ytterligare en produktionslinje där jag gjorde färdigblandad saft på 3 dl-tetra. Inte med sånt där läbbigt sötningsmedel, utan bara riktig hederlig gammaldags saft, gjord enbart på socker och bär. Det tror jag skulle vara jordens affär.

tisdag 2 februari 2010

Löpning - det är modellen

Likt en katt bland hermeliner jobbar jag med en massa smarta akademiker. De gillar modeller. Jag menar verkligen gillar modeller...

Så jag tänkte att jag skulle försöka mig på en modell jag med. Akademikerna brukar använda sig av fyrfältaren i tid och otid, så jag har lagt in min löpningsträning i en sån.














Måste nog tillstå att det blev tydligt vad jag tycker om att träna. Långpass och distans både tränar jag och gillar att träna. Löpband tränar jag, men gillar inte något vidare. Backintervaller (snabba intervaller upp för lagom lång backe, med kort löpvila nedför tillbaka till början) tränar jag inte men skulle vilja. Däremot tusingar (uppemot 4-6 intervaller om tusen meter med lätt joggvila emellan) varken tränar jag eller är motiverad att köra.
Med korten på bordet lovar jag mig själv från och med nu att sätta igång med tusingar och även backintervaller.

Sen när jag ändå höll på så gjorde jag en fyrfältare till. Den här gången över olika träningstyper.














Hurtbullen
- den som tränar allt möjligt, i alla väder, oavsett sjukdom eller ej. Mår direkt dåligt av att inte få träna.
Roboten - den som bara tränar för tränandets skull, utan hjärta
Skrävlaren - den som snackar om träning och vilka lopp han ska springa/åka, men som aldrig kommer igång med träningen. Ofta "skadad" eller har problem med luftrören.
Soffpotatisen - den som tillbringar sin fritid i "the comfort sofa zone"

Nu när kategorierna är fastslagna kan man börja stoppa in dem man känner i modellen och så gäller det att se över vilken strategi man ska använda sig av för att få igång dem som ännu inte är Hurtbullar. Så här skulle jag göra:

Roboten - gör ju som "alla andra". Just nu är det t ex inne med löpning - så nu är chansen som störst att få med roboten ut i springspåren. Kan också lockas med olika statusprylar, snygga träningskläder, pulsmätare o dyl.

Skrävlaren - så stor i orden. Stick hål på ballongen, utmana honom på Vårruset eller Midnattsloppet. Och piska honom sedan att genomföra träningen. Kan också mutas.

Soffpotatisen - detta är en svår nöt att knäcka, (är själv gift med en). Den här personen ändrar sig bara vid en livskris. Vad kan man framkalla i den vägen? Hota med att säga upp kontakten, ta fram fakta om fetma, lägga upp en plan, tjata hål i huvet? Behöver förslag - vad gör man med Soffpotatisen?

Ja, det var två modeller det och jag måste nog tillstå att det känns skönt att ha fått sån bra ordning och reda. Modeller är kanske trots allt modellen!

måndag 1 februari 2010

Box - ingen slipper här fram

Jag måste berätta lite om Box-passet på måndagar. Jag är helt frälst. Det är så kul och så jobbigt. Vi pratar gammal hederlig urträning. Sån där som fanns före allt vad aerobics och spinning hette. Så enkla övningar men ändå så effektiva. Och till detta en tränare, Richard Tyrann, som får oss att ta oss ur vår "comfort zone".

Dags för uppvärmning, vi börjar med att löpa runt salen. Springer runt, runt i tio minuter. Vevar armarna framåt och bakåt, springer med höga knän, hoppar i sidled. Så stannar vi en stund och gör 50 armhävningar, sen upp igen och löper vidare. Därefter några snabba rusher och så ytterligare 30 armhävningar, sätter oss på huk och kliver framåt, sen bakåt. Tar det aldrig slut? Jo, rätt vad det är är vi klara.

Hitta en sparringpartner, fram med mitsarna och på med handskarna. Nu ska vi slåss. I 40 minuter tränar vi olika slag- och sparkkombinationer, om 2 minuter/kombination. Mellan varje kombination blir det antingen armhävningar, situps eller sköna upphopp. Vi byts om med att sparra och slå/sparka. Den som sparrar får räkna och peppa den andra. En del övningar innebär kroppskontakt, vi lyfter varandra, kryper under benen, hoppar bock.

De sista 10 minutrarna trappas allt upp. Nu ska vi köra skiten ur oss. Det blir olika varianter av idioten, fram och tillbaka i högt tempo. Går skottkärra, eller gör benböj med spark i upprätt läge. Medan den ena springer får den andra göra situps eller armhävningar.

Tar det ALDRIG slut. Jo, men det gör det. Redan? tänker jag då. Vill ha mer! Fast ändå inte, är helt slut, full av endorfiner.

Stretchar gör vi efter passets slut. Snackar lite med varandra. Tar oss hem, ses igen nästa måndag.

Följ med någon gång och prova - jag får ta med gäster, så säg bara till.